Gammalt eller modernt - vad väljer du?
Ja, vad väljer du? Fiolgnissel och knätofsar eller dragspel och panngnuss?
I vissa ögon ses både folkdans, eller gammeldans som många säger, och dans till dansband, även kallat styrdans eller modern dans, som något töntigt – men inte i mina! Jag tycker att pardans är ett riktigt coolt intresse att ha – och då lovar jag att jag inte alls är partisk.
Väl inbiten dansare finns det däremot en sak jag funderat på. Det är ofta så att de två olika ”dansbranscherna” vänder sig mot varandra och tittar med en sned och skeptisk blick på den andra sidan. Jag upplever att det generella tankesättet är att man antingen är en folkdansare eller en buggare, inte både och. Nu finns det såklart undantag som med allt annat, men många verkar tycka att folkdans och modern dans inte hör ihop. Att det är två helt skilda världar som inte ska blandas. Det tycker jag är synd.
Jag är en av dem som har en fot i varje bransch. Jag har dansat folkdans sedan jag var liten och älskar att hänga på spelmansstämmor och klä mig fin i folkdräkt. Samtidigt älskar jag lika mycket att dra på mig festtoppen och snurrkjolen och rocka loss till Blender eller Larz-Kristerz. Jag tycker att det är att få det bästa av två världar, och jag menar kontaktnätet blir mycket större och danstillfällena dubbelt så många – hur låter inte det?
Gammeldans och modern dans är såklart inte samma sak, men det finns fler likheter än vad man nog tänker på. Först och främst handlar det om olika typer av pardans (om man inte dansar halling då förstås), och samspelet mellan förare och följare är själva kärnan. Sedan är det sociala också en tydlig gemensam faktor. Man dansar för att ha kul, träffa folk och röra på sig. Sist men inte
minst är en av de allra mest tydliga likheterna att både gammeldans och modern dans är starkt rotade i svensk tradition och kultur. Man har logdansat i båda formerna i många generationer tillbaka, och är det inte fantastiskt att traditionen fortfarande blomstrar?
Nu handlar den här texten inte om att försöka locka in någon i dansens värld, även om ni självklart är mer än välkomna, utan syftet är att ge perspektiv på situationen och minska gapet mellan branscherna. Jag vill att det inte ska vara konstigt eller udda att ha båda dansformerna, eller till och med ännu fler, på intresselistan. Att ena dagen åka på polsketräning och andra dagen på socialdans på buggklubben eller foxmara. Mångsidig dansträning ger ju dessutom otroligt mycket. Jag till exempel har genom folkdansen övat på att snurra mycket och snabbt och blir därför sällan yr, vilket är väldigt användbart i all dans. Foxen ger bra balans och i buggen tränar jag lekfullhet och improvisation.
Bara för att jag är en sådan som sysslar med båda dansformerna är inte heller jag felfri. Ett bra exempel är att jag varit på dansbandsveckan i Malung i tre år i rad. Där har de fem dansbanor med dansband och en med gammeldans. Jag har lite tittat snett på de som dansar på den banan och inte velat gå dit själv, trots att jag faktiskt kan danserna. Jag har tänkt “varför finns det en bana med gammeldans när vi är här för att dansa till dansband” men det är ju just så man inte ska tänka. Det är väl jättebra att man kan gå emellan och göra lite av båda om man så vill. Så nästa år jag åker dit ska jag banne mig dansa gammeldans på bana 5 och känna “Gud vad kul att jag kan göra båda”
Så varför välja alls? Man behöver ju inte välja. Vill du prova på någon annan typ av dans, gör det! Det värsta som kan hända är att du lär dig något nytt, och det bästa som kan hända är att du hittar ännu ett sammanhang att känna dig hemma i. Musiken må låta olika och begreppen vara andra – men känslan när man får till ett riktigt fint samspel på golvet är densamma. Den där när allt bara flyter. När man knappt behöver tänka. När man möts i rörelsen och musiken.
Jag vill stolt fortsätta bära traditionen vidare och väljer mer än gärna både taktfast och jordnära folkdans, pigg och lekfull bugg och mjuk och svepande fox. Så det så!
Lovisa Persson
för Folk You, mars 2026
