Folk You-krönika av Elsa Stibe Waller

Jag vet att kulturkanon är old news vid det här laget men om jag får dra mitt strå till debatten
så är det att det är en stor sak som saknas från listan – det svenska föreningslivet. Om
någon hade sagt till mig när jag var yngre att jag i framtiden kommer att älska föreningslivet
med själ och hjärta, hade jag nog varit ganska skeptisk. Ordet föreningsliv låter för likt ordet
näringsliv (ett tråkigt ord) och föreningar är ju dessutom bara sånt som pensionärer sysslar
med, vilket är anledningen till att ens lokala hemslöjdsförening bara har öppet på tisdagar
och torsdagar mellan 9 och 12.

Men nu har jag alltså ändrat mig helt kring detta. Varför? Jo, jag har själv gått med i en
förening och är numera lyckligt frälst, svävandes i dagordningarnas strukturerade himmel.
När jag började ettan på gymnasiet gick jag med i vår skoltidning där jag är chefredaktör och
sitter i styrelsen. Mina tisdagseftermiddagar tillsammans med resten av redaktionen är en
höjdpunkt i veckan och är ett tillfälle för oss alla att lämna skolarbete och läxor bakom oss
och bara spendera en stund med att fika, skvallra om lärare och beklaga oss över
gymnasiearbetet men kanske framförallt få ägna oss åt det vi älskar mest tillsammans med
likasinnade. Det är här mina ögon öppnades på riktigt för hur viktigt det faktiskt är med
föreningar.

Just det där med likasinnade tror jag är en av de viktigaste funktionerna kulturföreningar har, vare sig det är sport, musik eller något annat man ägnar sig åt. Vikten av att ha en trygg
plats där man kan ägna sig åt det man är intresserad av är inte att skratta bort. Att speciellt
barn och ungdomar har den här extra platsen utanför skola och hem är i synnerhet viktigt.
Där får de möjlighet att träffa andra människor och skaffa andra vänner samtidigt som de
kan ägna sig åt något de tycker om. Det är nog speciellt viktigt för de som kanske inte har så
många vänner i skolan, eller för de som inte trivs hemma. För äldre människor kan
föreningar vara ett viktigt sätt att bryta ensamhet på och ge en möjlighet att träffa andra
utanför hemmet.

Föreningar spelar otroligt stor roll, inte bara för den enskilda individen, utan även för
samhället i stort. I mångt och mycket är landets kulturföreningar våra främsta kulturbärare.
Det finns så mycket kunskap samlat i det här landet. I alla sportklubbar, i alla
folkdanssällskap och i alla hembygdsmuseer. I en del fall som exempelvis
hembygdsföreningar är det de som bevarar bygdens historia – information som annars
skulle ha glömts bort men som istället bevaras för framtida forskare och nyfikna.
Kulturföreningar har också en viktig kulturbärande roll som arrangörer. Spelmanslag som
åker runt på turné och musikföreningar som anordnar spelningar i mindre kommuner har
båda den väldigt viktiga funktionen av att göra kulturen mer tillgänglig för alla.

Men det är ju inte allt. Inte bara verkar kulturföreningar för det fria kulturlivet, utan de är även en viktig demokratisk stöttepelare. För många unga, inklusive mig själv, så har de första
påtagliga möten med demokrati där man själv kan vara med och faktiskt påverka varit i just
föreningslivet. Det kan vara allt från att sitta med sina föräldrar på ett årsmöte som liten, till
att som äldre själv sitta i styrelsen och besluta. Många föreningar kan även bidra till ungas
första jobb. Min lokala fotbollsklubb ger exempelvis unga möjligheten att utbildas till
ungdomsledare och chansen att ta ett första kliv ut på arbetsmarknaden. Eftersom
föreningar är i grund och botten demokratiska fostrar de demokratiska medborgare. Jag själv har aldrig lärt mig så mycket om demokrati som jag har gjort som aktiv i en förening.

Så till sist, tack alla kulturföreningar. Tack för att ni ger människor en betydelsefull plats att vara på. Tack för att ni bevarar och tillgängliggör kultur för alla. Tack för att ni bär upp demokratin. Tack för allt ni gör. Och om vi nu ska ha den där kulturkanon så borde ni banne mig vara högst upp på listan. Att det finns så många människor i det här avlånga landet som är villiga att dedikera så mycket tid till att driva föreningar, oavsett om det är sport eller dans eller teater eller vad annars det kan vara, helt på fritiden, tycker jag är otroligt fint. Glöm inte att jag älskar er.